min kväll resulerade i hosta.
det var mysigt hos ida, vi kikade dator, kollade bilder, åt macka och sådär. tog halv tolv-bussen hem, och för att vara snäll mot mina föräldrar så cyklade jag hem.

jag är så jävla rädd ibland. ibland tänker jag: äsch nån får väl komma och ta mig då, det är inte mitt problem att den är dum i huvet.
men ibland så är jag verkligen rädd, tillexempel idag, jag trampade verkligen hela vägen, det värkte i bröstet och det gjorde ont när jag andades.

det är inte mörkret jag är rädd för. utan det som kan finnas i mörkret. det värsta av allt är att jag har synvillor. jag kan se allt från människor och djur till andra saker. idag såg jag en gigantisk klacksko, hur normalt är det, som tur var blev jag inte rädd för den ivarjefall.
sedan är det dedär med ljud, jag hör också saker. så fort jag tycks höra ett litet prassel i diket ökar jag tackten ännu mera.

aja, det var i vilket fall värt all rädsla, för jag fick en trevlig kväll trots allt.