ja, vad ska man säga? det är lov och redan tisdag.
Lördags: då åkte jag ju till pillan och var med fina vänner, kändes konstigt att vi bara var fem stycken. men vi levde om ändå. jag ida och sara satt i badkaret och lyssnade på musik.
tog bussen till tärnsjö och dansade genom dimman. det var en bra kväll. åkte sedan hem till jakob och sov.
Söndagen: blev en riktigt seg dag, jag skulle tränat men blev inte så eftersom det blev lite knas med att ta sig dit, men det funkade endå, jag åt chips med jakob istället, det dög minst lika bra.

Igår/måndag: var jag uttråkad och jakob skulle åka och repa,  ville inte åka hem då min familje vart magsjuka. så jag hörde med sara vad hon gjorde, hon var i stan och verkade ha fullt upp. men eftersom jag inte hade något att göra tog jag bussen in när jakob skulle repa, hade endast trettio kronor.
slängde då iväg ett sms till sara om att jag skullekomma in till stan vid två. då sa hon att vi kunde träffas i en timme och att hon vart i gränby innan och precis kommit till stan.
när klockan slog tre var hon tvungen att åka till boländerna för att byta lite av hennes presenter. jag fick inte följa med fastän vi pratat om att jag skulle komma till henne senare. så då tog jag bussen till gränby och köpte ett halvt kilo godis för mina pengar och sen kom pappa och hämtade mig.

det var tänkt att jag skulle stanna hos jakob men jag ringde sara precis när vi va i harbo och fråga om jag skulle komma. hade ingen lust att ligga och kolla på scrubs ensam i 5 timmar. så jag åkte dit.
när jag kom dit frågade hon hur jag skulle komma fram sen, och jag sa att jag fick gå i värsta fall.
"men jag kan köra dig, jag har körkort nu". haha, fyfan vad förvånad jag blev.
men vi åkte och hämtade anna, och senare även linda och ida och vi käka chips och umgicks hela kvällen.
sen åkte vi fram till bussen och när jag kom på den märkte jag att jag tappat min mobil, fick panik. men som tur var hittade sara den tillslut.
grym dag! ikväll är det träning som gäller och efter tänkte jag basta lite med mina vänner.

nu blev det långt, men det får det fan vara. huhu.